Anneli Hulthén har skrivit en debattartikel som publicerades i GT i torsdags som
handlar om försurning.
Nedan följer artikeln i sin helhet.
Hälsning Claes
...................................
Nu behövs handling mot försurningen!
I mer än 30 år har vi vetat att att våra skogar och sjöar, inte
minst här på den svenska västkusten, försurats genom vår
användning av fossila bränslen. Nästan lika länge har diskussionen
om hur vi ska komma tillrätta med problemen pågått. Den
diskussionen har inte alltid varit lika lätt eftersom miljökrav
har en
tendens att utmana vårt sätt att producera och konsumera, i det
här fallet energi.
När EU-länderna för tre år sedan bestämde sig för att utarbeta
en strategi för att motverka försurningen, såg det mycket
hoppfullt ut. Alla instämde i att försurningen var ett miljöhot och
att hälsoaspekterna av luftföroreningarna hotade allt fler. Rådet,
Kommissionen och Europaparlamentet var tämligen eniga i sin
bedömning.
Nu, när vi tre år senare ska stifta lagar för verkliga livet är
allt
inte lika självklart. Återigen dyker den gamla konflikten mellan
industri, sysselsättning och miljö upp. Plötsligt förvandlas
tidigare
miljöföreträdare till regionala eller nationella bevarandeivrare.
Bortblåst är ambitionen att hushålla bättre med vår energi och
utveckla ny och bättre teknik. Det faktum att tekniken för
effektiv rening av bl.a. förbränningsanläggningar dessutom redan
idag finns, verkar inte vara ett tillräckligt argument. I stället
ser
man lösningarna som ett hot mot det som finns i den lokala
hemmamiljön i form åldriga kolkraftverk och liknande.
EU:s miljöministrar är den grupp som allra tydligast har svängt om
till att bli nationella minimalister i stället för framåtsyftande
miljöstrateger när det gäller att förverkliga försurningsstrategin.
EU är nämligen på mycket god väg att få en lagstiftning som ska
motverka försurningen av vår natur. Det innebär utsläppstak
för varje medlemsland, ett tak för hur mycket försurande ämnen
som får släppas ut. Det innebär också begränsningar för de stora
förbränningsanläggningar som är en tydlig bov i dramat. Både
Kommissionen och Europaparlamentet har tidigt i processen krävt
en radikal förändring för att kunna återställa den försurade
marken och vattnet. Men de enskilda medlemsländerna orkar inte
ta tag i sina egna problem.
Tyvärr är detta inte bara dessa länders problem. Västsverige
drabbas inte främst av sina egna försurande utsläpp, utan av
Storbritanniens. De försurande ämnena stannar inte vid
nationsgränserna, utan sprids dit vinden blåser. Detta kräver
gemensamma insatser. Det är därför EU-samarbetet är så viktigt,
framförallt på miljöområdet.
Den här veckan har Europaparlamentet gjort ett nytt försök att
pressa rådet till att tänka mer långsiktigt trots att vissa av
medlemsländernas regeringar idogt försöker påverka sina
nationella EU-parlamentariker att inte rösta för några
skärpta gränsvärden. Parlamentet klarade till stor del av att stå
emot påtryckningarna, och lyckades uppnå en kvalificerad
majoritet. Nu kommer rådet att ha ett tuffare men rimligt krav på
sitt bord.
Försurningsfrågan är ett av de mest besvärliga miljöproblem som
Västsverige brottas med. Därför har det varit självklart för mig
att hårt driva att vi återigen skall få liv i våra sjöar och slippa
sura regn. Kan vi samtidigt komma tillrätta med marknära ozon
och göra livet lättare för barn och astmatiker har vi vunnit dubbla
segrar. Det hoppas jag och tror att också den svenske
miljöministern Kjell Larsson tycker. Sanning eller
konsekvensfrågan efter parlamentets beslut på onsdagen är
dock: Hur mycket bättre?
Anneli Hulthén
Europaparlamentariker (s) från Göteborg
______________________________
Claes Wennberg
Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt
Heurlins plats 9, 413 01 Göteborg
[EMAIL PROTECTED]
Tel 031-33 963 05, 0708-14 66 73
Fax: 031-33 963 01
www.goteborg.sap.se
